Strax efter klockan tio en söndagsförmiddag i september 1998 samlas tre par vid mjölkpallen vid gamla Rikstvåans väg i Torp för att gå klubbens skogspromenad, som så många gånger förr. Allan, Solveig, Evert och Anna-Stina har då tagit sig till startplatserna i och runt Ljungskile höst och vår i tjugo år. Rune och Maria har hängt med i femton. Inger Holmberg slår följe med dem den dagen och skriver om det i medlemsbladet för Ljungskile Friluftsklubb 1998: om mossorna som skiftar i olika gröna färger på stenar och bergknallar, om blåbären som finns kvar på tuvorna, om frågan vilken frukt som heter Aroma, och om kaffet hos varandra efteråt.
– Vi hjälper varandra när vi är säkra på frågorna. När vi inte vet, gissar vi, säger Evert.
Söndagen den 1 november fortsätter traditionen. Vi startar vid Ljungskileskolan någon gång mellan tio och ett, och var och en går i sin egen takt. Frågorna hänger längs slingan, barnen har egna, och du svarar i mobilen eller på ett papperskort. Det kostar 30 kronor för vuxna och 15 för barn, betala med Swish, kort eller kontant. Vinster finns till de bästa. Ingen föranmälan.
Vilken sorts frukt förknippar man med namnet Aroma? Päron, äpplen eller plommon?
Så löd fråga 2 på klubbens skogspromenad en mild och grå septemberförmiddag 1998. Diskussion uppstod kring olika sorters frukttäd.
– Jag vet, sa Evert, för jag har ett sånt i trädgården.
Vet du? Svara i kommentarerna, utan att titta. På söndag hänger nya frågor längs slingan från Ljungskileskolan, start mellan tio och ett. Och som Evert sa: när vi inte vet, gissar vi.
Ta med grannen, ta med barnen, ta med någon som gick förr. Och gissa gärna när du inte vet. Det har fungerat i snart femtio år.
Källa: Inger Holmberg, De har promenerat i tjugo år, medlemsbladet, Ljungskile den 27 september 1998.
